Rädslor och medaljer
Min dotter gav mig en medalj idag, hon tyckte synd om mig som aldrig vunnit någon. Den tackar jag så innerligt för, jag behövde det en dag som denna.
Jag har haft fullt upp med mina tankar och innersta demoner, ni vet dom där som säger åt en att man inte duger till någonting. När jag har mycket att göra och fullt upp då dyker dom upp, bara för att förstöra för mig.
Mina rädslor, helt enkelt. Jag blir rädd för att misslyckas, rädd för att granskas och rädd för mina egna tankar.
Då låter jag mina rädslor ta överhanden, men numera kan jag hantera dem på ett annat sätt än förut. Då lät jag dem styra mitt liv, lät rädslorna få rätt och trodde att det dom sa var sanningen.
Nu vet jag bättre, jag accepterar att dom finns där, att dom dyker upp ibland men jag tillåter dem INTE att styra mitt liv. Jag utnyttjar dem för att bli en bättre människa, resa mig upp starkare och med nya insikter.
Jag kommer tillbaka!!
PZ
