lovemymuscles.blogg.se

När jag har rätt flow på gymmet då kan man likna träningen med meditation.

Jag går in i mitt inre, andas med kroppen, hittar mig själv på ett djupare plan. Det kan låta flummigt, men det är fantastiskt. Det kan vara därför som jag gillar att träna ensam, då kan jag verkligen hitta den där platsen inom mig. Då plockar jag fram sidor hos mig som annars ligger dolt av inbillade föreställningar om mig själv.

Jag gillar det, jag blir harmonisk.

Men när jag inte når den där platsen på någon dag då tappar jag bort mig själv, huvudet blir fyllt av tankar som bara snurrar och jag glömmer bort att ge mig själv den där klappen på axeln och ett  "fy fan va jag är bra", det är i dom tillfällena jag behöver stanna upp. Ge mig själv en andingspaus, se mig själv utifrån och hitta glädjen med allt. Hitta lusten, gå till gymmet, bara göra det som känns rätt. Träna det som vill tränas, då hittar jag tillbaka, då kan jag redan ut knutarna i mitt sinne och finna mig själv igen.

 

Nu är jag inte alltid såhär komplicerad, jag gillar faktiskt att träna ihop med andra också. Det ger andra slags kickar, dessutom kan man ju alltid lära sig massa nya saker av att träna med andra.

Sålänge jag lyssnar till min kropp och mitt inre som hela tiden ger mig signaler om vart jag borde vandra så funkar det, det handlar om en balans, hela tiden.

 

PZ

Drog iväg till gymmet igen på kvällen, skönt att få kompensera för det tidigare passet.

Körde lite tabata-intervaller på bandet med maxlutning, sen mosade jag armarna med massa högrepps.

Avslutade med 3 ronder säck och 20 burpees.

Lite mer hjärta fanns med vid detta passet så nu är jag lycklig!

 

Morgondagen bjuder på gym kl 8 med baksida kropp, dvs rygg, baksida ben/vader. Hooyaa!!!

 

Helt tom i huvudet förövrigt, har inge smart att komma med alls faktiskt.

 

PZ

Morgonpasset blev inte alls som jag hade planerat, jag hade ingen ork, ingen gnista och var mest sur och jobbig.

Kände mig fet och inte stark och oslagbar som man ska göra när man glider omkring därnere.

Jaja, det blev inga maxningar i böjen men jag hittade pumpen tillslut, när jag körde bröst. Då började hitta mig själv igen.

Jag har just nu en lite nyförälskelse i bröst, jag vill bygga och hittar kontakten.

Då är det bara att köra på.

Längesen jag verkligen bänkade på riktigt, har mest kört lutande hantelpress. Så idag började jag smyga igång inför maxning, körde 5 på 60 kg. Så med lite finjusteringar ska jag nog kunna hitta en fin maxning om nån vecka.

 

Med tanke på att huvudet inte alls hjälpte mig idag och jag mest gick runt och surade måste jag nog köra ett till pass ikväll, såhär kan man ju inte börja veckan.

 

PZ

Söndag kväll.

Dags att planera veckan, kolla schema och hitta tiden för träningen.

För att planera in sin träning är att få den gjord. För även om man älskar att röra på sig finns det ibland annat som tar ens uppmärksamhet.

Så dags att ta fram kalendern och planera in minst ett pass om dagen, sen träning utöver den inplanerade är ju som ett paket på posten :D

Själv startar jag veckan med ett sjuhelsikes mördarpass på gymmet imorgon bitti kl 8. Det är mitt planerade pass, sedan har jag redan nu börjat klura på ett kvällspass också men det får vi se om det hinns med, beror på hur bra det går med pluggandet imorgon:).

 

Tackar för en intensiv jobbhelg och välkomnar en superduper tränings/plugg/jobbvecka!

 

PZ

Under ett av mina samtal med mina pensionärsgympolare fick jag mig en riktig aha-upplevelse.

Eva och Krister är otroligt vältränade, dom gymmar ett par gånger i veckan. Dom cyklar, åker skidor och promenerar. Dom håller igång helt enkelt.

Dom är alltid positiva och blir alltid glada när dom ser mig, frågar om familjen och hur det går med träningen. Dom peppar mig och pushar mig.

Så sist när jag kom in där, lite för ofokuserad och opepp men ändå glad och pratsam. Då berättade jag för dem om hur förvirrad jag känner mig kring min träning, att jag vill så mycket, saker som stretar åt olika håll. Jag vill bli bra på det och det och det... De blir liksom inget av nåt till slut, visst jag blir vältränad och mår bra men jag blir ju aldrig BÄST på nåt!

Då skrattade dom och sa att det är ju det som är det viktigaste, att man mår bra och rör på kroppen, att man får en kontinuitet på träningen för att som dom nu leva ett friskt och starkt liv även när man blir pensionär. Kunna använda sin kropp hela livet!

Det fick mig att tänka till och sluta få panik över min förvirring, för i slutändan gör det ju ingenting att jag inte blir bäst på nåt sålänge jag gör vad som är bäst för min kropp i det långa loppet.

 

Tack mina fina vänner <3

 

PZ

När en tanke väl har grott sig fast kan man inte bara släppa den hur som helst...

Jag hade redan igår tänkt att det där med fredagscirklar va ju riktigt härligt, under dagen idag på jobbet har jag gått och klurat på va man skulle kunna hitta på för skojiga cirklar. Men tröttheten har varit ett stort orosmoln men jag känner mig själv vid det här laget, har jag väl börjat fundera så kan jag inte svika mig själv. Då är det liksom bara att köra på.

 

Så, med andra ord fann jag kraft nånstans ifrån och körde ett kvällspass härhemma på 46 min.

Planen var att få med mage, axlar och armar så passet blev såhär:

 

Klockan 10/sida

V-ups med viktplatta 20 st

Rotation med hantel 10/sida

Maghjul 20 st

Armbåge-knä 10/sida

Axeldrag mot hakan 10 st

Sittande hantelpress 10 st

Hantellyft utåt 10 st

Hantellyft framåt 10 st

Framåtlutad hantellyft 10 st

Bicepscurls 10 st

Tricepspress bakom huvudet 10 st

Sen pumpade jag ur de sista ur armarna med massa reps med gummiband och avsluatde med hantlarna igen 1 set.

 

Nice avslutning på veckan, hello helg!!

 

PZ

 

 

 

Trött som en gris... Men jag har gjort mitt om jag inte får kraft nånstans ifrån och får för mig att göra nåt mer...

 

Körde morgonHIITen på gymme innan jobbet. Den är så sjukt skön, man kan heller aldrig bli för fit för den, för man kan alltid öka hastigheten eller lutningen ju bättre man blir. Den är såklart hämtad från Bill Phillips, fast då från hans "Transformation".

Hela HIITen tar 25 minuter.

1: Man går 2 minuter

2: Sen joggar man 2 minuter (eller går snabbare om man inte är där än, de vill säga vid jogg)

3: Sen sprintar man i 1 minut.

Detta gör man 5 gånger.

 

Det viktiga är att man vid 2:an får upp pulsen lite, men man ska fortfarande kunna föra en konversation och att man vid 3:an verkligen spurtar, tar i så att man dom sista 15 sekunderna önskar att man kunde få dö typ.

Sen när man kommer tillbaka till 1:an ska man gå så sakta att pulsen kommer ner så mycket det går, riktigt lågt alltså. Måste man hoppa av bandet en stund går det också bra, men man ska ändå vara redo att jogga efter 2 minuter igen.

Man ska köra hårt, men självklart råder sunt förnuft, blir man väldigt yr ja då kanske man kör lite för hårt ;).

 

Jag tycker om att köra så att i dom 2-3 sista spurtarna så kör jag på maxlutning de vill säga 15 och behåller mitt joggtempo, de tar sjukt skönt i röven! Och pulsen skjuter upp direkt. Här kan man leka runt hur mycket som helst.

 

Jo en sak till, ha aldrig bandet på 0 i lutning, då går bandet åt dig. Utan höj den till minst 1, då är det som att gå utomhus.

 

Ja just ja, detta kan man sedan föra över till vilken cardiomaskin som helst, cykel, stairmaster, rodd etc.

Man kan även köra den utomhus såklart.

 

De jag älskar med denna är att hur trött man än känner sig så kan man alltid köra 25 minuter, de känns överkomligt. Dessutom finns det många studier som visar på att sådana här intensiva träningspass ger mer än att nöta mil efter mil i samma tempo. Det sliter mer på musklerna än va det gör nytta att vara ute och springa mil efter mil, ja sålänge man inte har som mål att springa ett maraton finns det ingen anledning att riskera att slita på sina hårt förvärvade muskler. 

 

HIIT är dessutom en överlägsen fettförbrännare!!

Kör hårt, de är sjukt kul!!

 

PZ

 

Jag är en av dom där som försökt med det mesta inom dietande/bantande (hatar förövrigt det ordet:banta).

Men vi vet ju att sånt nonsens inte funkar, inte om man vill ha långvariga resultat, snygga resultat. För vem vill vara smal och slapp när man kan vara vältränad och fast :D ?

 

Förr var jag mest intresserad av vad som stod på vågen och struntade faktiskt i hur jag nådde dit, att jag mådde skit på vägen var liksom något man fick räkna med. Helt absurt idag kan man tycka. Det är ju vägen som är målet, att kunna leva varje dag och njuta och må sunt. Det finns liksom inget sen, för när är man nöjd och vad händer då?

Jag vill vara nöjd varje dag, ha en livsstil med en sund syn på mat och näringsintag. Äta god mat men ändå inte vara beroende av det. Avdramatisera det hela.

 

Jag älskar mat, det gör jag verkligen, men ibland är det skönt om det går snabbt och det behöver inte ens vara speciellt gott alla gånger. Bara min kropp får i sig den näring den behöver. Men oftast ser jag förstås till att maten smakar ljuvligt. Nyttigt behöver absolut inte vara tråkigt, tvärsom! 

 

Det främsta som jag plockat med mig ifrån min BFL-tid(Body for life) är synen på kosten och matintagen. Där förändrades hela min världsbild.

Från att ha ätit så sällan jag kunnat, fast då såklart alldeles för mycket till att äta 6(!!) gånger om dagen, det var en omställning som heter duga. Men för mig som innerst inne verkligen älskar mat var det också en befrielse, tänk att få äta god mat var tredje timme. Man hann knappt bli hungrig igen innan det var dags att äta igen. Eftersom man aldrig blev riktigt hungrig så överåt man heller aldrig, jag höll mig till planen.

Att planera sina måltider blev A coh O då det alltid var tvunget att finnas mat tillgängligt och man kan inte laga mat var tredje timme, då får man inte göra annat.

Då fanns det inte utrymme för snedsteg, man hann aldrig med sånt helt enkelt.

 

Till slut blev detta en rutin och idag tänker jag inte ens på det, nu är det såhär jag lever, jag älskar det.

Det enda man ska se till är att det i varenda en av dessa måltider ska innehålla protein, kolhydrater och lite nyttigt fett.

 

Exempel på bra protein är tex:

tonfisk

ägg

kyckling

kvarg

keso

magert kött

lax

 

Kolhydrater:

råris/fullkornsris

sötpotatis

potatis

havregryn

 

fett:

avocado

nötter/fröer

kokosolja

olivolja

oliver

lax

 

sen finns det livsmedel som är så fullproppade med nyttigheter att dom inte ens ska kategoriseras tex

chiafrön

hampa

maca

acai

 

ja listan kan göras lång!

 

Mängden vid varje måltid behöver inte heller vara krånglig,

Tänk en näve kolhydrater , som potatis som visas här.

Med tanke på att stora människor har större händer än mindre så följer näringsintaget kroppsbyggnaden ganska bra om man gör såhär.

 

 

 

 

 

 

 

Det blev ett thaipass igår, jag hade gott om energi och allt flöt på bra. Jag kände mig fokuserad och lätt.

Jag är så sjukt nöjd att mina HIITpass har gjort sitt, det går så lätt allting när man har lite bättre kondis.

Att jag var noga med mina kolhydrater igår gjorde nog sitt också.

 

Startade dagen idag med ett skönt rygg-och baksida ben-pass, drog av lite mark, latsdrag och rodd.

Liggande lårcurl och vadpress, samt lite hemmasnickrade övningar som tar grymt i röven;). Pumpade även ur underarmarna, love that!! pump i underarmarna är kärlek och skön smärta.

 

Sen blev det en grym eftergympåfyllning i form av detta:

 

Soyghurt+kvarg med solroskärnor och gojibär

Rostad rågstyrka med 1/4 avocado, 1 helt ägg och en äggvita+ lite örtsalt

½ grapefrukt

Kaffe+ mandelmjölk och ett stort glas vatten!

 

Mums!

 

PZ

 

 

MMhmm idag kompenserade jag mitt dåliga pass från igår med ett supergrymt pass. Det känns riktigt bra.

Började med knäböj. Kom upp till 95 kg, det kommer nog gå strålande det här.

Sen älskar jag leg extension. Körde rätt många set i den; toppade med 5x65 kg.

Drog av lite bröst idag med då gårdagens bröstförsök inte går att skryta med, då blev jag inte ens svettig.

 

Sen får vi se hur bra jag kommer fixa att fylla på mina energidepåer under dagen om jag kanske tar mig iväg på ett thaipass till kvällen.

 

PZ

En klubb här i stan ska anordna en liten tävling i styrkelyft i slutet av december. Vem som helst får ställa upp, allt är mest på skoj och helt prestigelöst. Det känns som det skulle passa mig, jag är livrädd för tävlingar och allt vad det innebär.

Tror att det är en av anledningarna till att jag får mina pauser inom thaien, så fort det närmar sig dags att tävla då backar jag...

Men jag vill ju så gärna, skulle behöva ett sånt berg att bestiga. Då kanske en sån liten tävling skulle passa mig... har kollat runt lite bland tjejer i min vikt, va dom tar för vikter och jag tror att med lite/mycket träning, fokuserat, ska jag nog ha en chans. Om inte annat har jag ju bara genom att ställa upp vunnit en jävla stor seger för mig själv...

 

PZ

 

 

 

Första gången jag skäms över min prestation på gymmet. Vaknade så sjukt trött i morse, men jag hade en inplanerat besök på gymmet innan jobbet,brukar göra så dom dagar jag jobbar. Hade nog inte fyllt på ordenligt med energi från igår... Ja ja det startade med att jag kom in 20 minuter för sent, där inne träffade jag mina gympolare (ett underbart pensionärspar) snackade alldeles för mycket. Säkert bara ännu en ursäkt för att slippa träna, what da fuck!!! Skämmes!

 

Drog av 4 set mage och lite lätt bänk, jaja, jag var där en sväng och är nu en erfarenhet rikare.

Ett riktigt skitpass blev det men jag är fortfarande mör från igår, skyller på det ;)

Imorgon tar jag igen det, ordentligt!!!

 

PZ

 

Dagens andra pass avklarat. Jag testade på styrkelyft eller iallafall så coachades jag av en SM-guldvinnare.

Jag är lite uppe och svävar nu, jag bad om att få lite hjälp med min teknik, eftersom jag mest nöter på i min ensamhet på gymmet så kan det vara bra att få lite hjälp ibland av någon som är riktigt bra. Nån som kan hjälpa att korrigera tekniken lite, idag blev det knäböj och marklyft.

 

Han var imponerad av min teknik, mina vinklar och allt det där. Ha, som ett litet barn kände jag mig.

Men det behövdes för mitt självförtroende just nu tror jag, nu kan jag nog öka bra nog i knäböj här framöver. När jag vet att jag gör rätt på riktigt så vågar man ju mer.

Körde 85 kg i knäböjen nu, ska satsa på att klara 100 till årsskiftet iallafall. Lets go!!

 

PZ

Måndag, ny vecka, nya utmaningar. Har vilodag på söndagar, vila upp kroppen, bygga upp kroppen på nytt och förbereda den för en ny vecka. Det är härligt, dessutom var jag lite bakis igår. Det händer typ två gånger om året eller så, det passar inte in i mitt liv numera. Men ibland är det roligt att få gå ut och svänga runt lite. Men man känner ju att kroppen inte gillar det, jag är oerhört känslig va det gäller att avvika från mitt kostupplägg. Kroppen skriker rakt ut, men det är jag medveten om och tar den smällen emellanåt.

 

Som i sommras, jag var med min familj på festival nere i södra sverige, en supermysig ekologisk festival.

Dom hade massa gott, chokladbakade grejer i massor. Jag ÄLSKAR choklad. Så var det lördag, så jag tänkte att nu ska jag smaka allt och allt blev det och lite mer därtill. Jag blev så himla dålig, jag kände mig full där på natten, huvudet snurrade och magen skrek och värkte, efter nån timme kvidandes i tältet stapplade jag iväg till bajamajjan och där blev jag sittandes, ömsom spydde ömsom bajsade, öhmmm... Det var det värsta jag varit med om och allt detta för att jag var för tarv på sockret. Eftersom jag inte äter det i veckorna och endast tillåter mig att äta lite på lördagen och denna lördagen helt enkelt gick ALL-IN blev det för mycket för min stackars kropp.

 

När jag har ätit socker får jag alltid ont i knäna, det är helt sjukt, det bara blir så. Och där har jag ett val och då får jag stå mitt kast dagen därpå. Onda knän och ett värkande huvud, lite lätt irriterad och ett plufsigt utseende. Japp, så glamoröst är lördagsgodis för mig ;).

 

Som sagt ny vecka, ett avverkat morgonpass i form av 20 minuter HIIT på löpbandet och ett spännande kvällspass väntar.

Nu kör vi!!

 

PZ

 

En dag i veckan tillåter jag mig att äta något som jag har suktat efter hela veckan, ett aktivt val!

För mig passar lördagar bra.

Men jag tränar ändå på lördagen också, då känns det inte lika roligt att svulla. Då håller jag mig i shack så att säga. För jag blir också ett monster ibland, jag är medveten om det men jag är också medveten om att om jag aldrig tillåter mig själv att falla dit ibland- notera;TILLÅTER!; då fallerar allting i slutändan. Det är en balansgång det där. Men man lär sig mer och mer hur man bäst ska hantera det.

 

För ett år sedan hamnade jag vid ett vägskäl, det var dags att på riktigt ta tag i saker och ting. Jag menar verkligen på riktigt!

Jag hade rett ut hela "vem är jag?"-biten, funnit min själ, insett att nåt måste förändras i min syn på min kropp.

Jag ville vara lika tillfreds med min kropp som med resten av mig själv. Jag tränade hårt, inget att klaga på där men det saknades något annat. Jag hade en markant övervikt, trivdes inte med min spegelbild. Trodde inte mina ögon när jag såg foton på mig själv, för jag kände mig inte så fet som jag faktiskt var.

 

Jag har, som så många andra levt med ätstörningar i mina ungdomsår. Detta hade väl satt sina spår, jag kunde inte få till maten på ett trivsamt sätt. Jag älskade mat, jag älskade att äta nyttig mat, att laga maten från grunden med bra ingridienser. Men att veta hur jag skulle äta, när jag skulle äta, hur mycket jag skulle äta och allt det där väsentliga hade liksom försvunnit nånstans på vägen. Min osäkerhet och okunskap gällande kost och mina ständiga ångestattacker kring maten gjorde att jag ganska ofta straffade mig själv med dåliga val. Jag svullade i vitt bröd och socker alldeles för ofta. Trots att jag ändå visste vad det gör med kroppen, men jag hade ändå inte styrkan att konfrontera det.

 

Så för ett år sedan så gjorde jag en detox, en rensning, den varade i 11 dagar. Under dessa 11 dagar drack jag endast citronjuice 6 gånger om dagen, jag intalade min omgivning att det endast var för att bli av med sommarens synder, rensa ur både alkohol och nikotin ur systemet. Men min grundtanke var nog hela tiden att jag ville gå ner i vikt, jag trodde att jag skulle rasa i vikt. Jag tog bilder på mig själv nästintill naken från alla vinklar. Det var ingen vacker syn, dessvärre såg jag ingen skillnad när dom hemska 11 dagarna hade förflutit. Det enda jag hade fått med mig på kuppen var en påminnelse; en påminnelse om gamla tider. Att jag faktiskt klarade mig utan mat, jag kunde ju göra som förut, strunta i att äta. Ja visst föll man dit ibland, och då rejält, fullkomligt sjukligt rejält.

 

Det höll på så i nån vecka, men jag mådde bara sämre och sämre(såklart), jag fick dåligt samvete inför familjen. Jag fick dåligt samvete inför mig själv, hur kunde det bli såhär, jag hade ju hittat mig själv, jag hade ju funnit lyckan. Visst jag var lycklig, jag var lycklig för allt som inte hade med min kropp att göra, där hade det tagit stopp.

Så en dag var det bara som att en röst talade till mig; - är det detta du vill föra över till din dotter? Är det såhär hon ska se sin  mamma? Vill du att hon ska se på sin kropp på det sättet du ser på din? Är det värt det???

 

Nej för fan, jag insåg att vill jag ha en förändring får jag nog ta och kämpa för det. Jag pratade med min sambo om mitt beteende, vi blev starkare.

Jag började söka runt på internet om kost, träning och hur man skulle lägga upp allt. Hamnade på Bill Phillips Body-For-Life sida... Där var jag fast, jag tänkte att va fan, han hade ett helt koncept med träning och kost. Det fanns massor av människor som hade följt hans 12-veckors program och lyckats riktigt bra. Jag skulle ge mig själv 12 veckor, följa hans råd till punkt och pricka, slaviskt och se vad det kunde ta mig. Jag hade ju före-bilder på min halvnakna lekamen som inte var att visa för allmänheten. Så jag satte igång, ordentligt!

Det är det bästa beslut jag någonsin tagit, efter bara ett par veckor såg man stor skillnad, jag mådde bättre och kände mig för första gången nöjd med vad jag såg i spegeln.

 

Nu har det som sagt gått nästan ett år och jag har tappat 20 kg och byggt bra med muskler, jag har hittat en väg som passar mig. Jag älskar mig själv, både på insidan och utsidan. Men jag slutar aldrig kämpa. Man kan alltid forma kroppen, det är den roligaste konstformen jag arbetat med.

 

PZ

Tadaaa, jag gjorde det, jag överlevde crossfiten och känner mig ganska awesome. Tycker faktiskt att jag hängde med ganska bra, jag har nog lite gratis från thaiträningarna med den där sista fightingglöden, det där jävlaranamma som måste infinna sig när man egentligen känner för att ge upp.

 

Jag har tränat thaiboxning i snart 3 år, med lite förrvirrade stunder hit och dit, där jag haft uppehåll och testat lite annat emellanåt. Men jag återkommer hela tiden till thaien, det är lite som ett beroende, man vill liksom tillslut ha ont. Man vill lida och det är svårt att lida så ont som man gör på thaien nån annanstans. Men så kommer stunder när man känner sig kass, man känner att man bara får stryk och att man bara står still i utvecklingen. Då kör jag nåt annat ett tag så kommer glöden tillbaka. Just nu har jag ett sånt uppehåll, känner att jag vill göra annat, men jag kör nåt pass då och då på klubben. Det är skönt att ha det så.

Nu har jag lite nya utmaningar framför mig, det känns spännande. Vi får se va det blir utav det.

 

Nu ska jag duscha och fixa käk,de blir lax och ris idag, ladda om!

 

PZ

 

Lördagsmorgon, hej hopp!

Inte så laddad men beslutsam, jag ska testa crossfit idag. Ja visst, ibland är det bra att kliva ur sin comfortzone och göra något annat, nåt nytt. Chocka kroppen.

Men visst, nervös är man ju alltid när man ska prova nåt nytt, eller nytt och nytt jag har testa crossfit ett par gånger men känner mig fortfarande väldigt newbie inom det.

 

Spännande!

 

PZ

Körde en morgonHIIT innan jobbet, absolut superskönt.

Satt på jobbet och fick en snilleblixt, såklart en cirkelträning skulle bli av till kvällen, varför inte det en fredagskväll...

Skrev ihop ett pass med två cirklar. Tänkte att halv sju skulle bli en bra tid att starta.

 

Brukar göra så, börja bearbeta sinnet och kroppen på vad komma skall, att det liksom inte finns nån återvändo då.

Helst ska man även nämna det för nån, då kan man ju inte bara strunta i det sen när tröttheten slår till och soffan lockar mer än svetten...

 

En annan bra tanke jag brukar tänka på är känslan man får efteråt, den är obetalbar. Man känner sig bäst, oövervinnlig, grym helt enkelt! Den känslan alltså..

 

Passet blev av, 46 minuter tog det och jag känner mig AWESOME!

 

Cirkelträningar är så sjukt roliga, lätta att få till i hemmet och lätta att alternera. Låt fantasin flöda!

 

Jupp, nu är det helg!

 

PZ

 

 

Vi knotar på, veckan blir till helg.

Allas önskan, å till helgen-

då minsann ska man vara med familjen,

då minsann är vi lyckliga,

då minsann stressar vi inte,

då minsann unnar vi oss - massor av god mat och godis och snacks.

För det är vi värda, det är ju ändå helg och vi har jobbat och gjort oss förtjänta av det, det är ju det som gör oss lyckliga!

Den grå massan av dagar som rinner förbi oss i veckorna förvandlas till ett rosa skimmer av förväntningar och lycka...

Det är så det känns iallafall, hela veckan, för dem flesta av oss...

Men så kommer helgen och den där lyckan som skulle komma med den infinner sig liksom inte riktigt, fredagsmyset gör oss mest uppsvällda i magen, maten står oss upp i halsen och godiset får blodsockret att rusa upp i taket och sedan störtdyka ner i mörkret och med sig drar det med oss.

Man vaknar på lördagen med en stor sten i skallen och kroppen värker och lyckan kommer liksom aldrig...

Man måste fortfarande göra alla de där måstena fast nu med en sockerbaksmälla utan dess like. Det blir liksom aldrig roligt, inte på riktigt...

Sen kommer kvällen och då kommer suget igen, sockersuget, den djävulen som har satt klorna i oss...

Som viskar, det blir bra bara du äter lite mer, lite mer, lite mer...

Sen ligger man där i soffan igen, och ångesten kommer krypande ungefär samtidigt som illamåendet...

Men så tänker man att vafan jag har ändå ätit så mycket skit den här helgen att några bitar till gör ingen skillnad- detta trots att magen står rakt ut och man egentligen inte borde få i sig en bit till....

 

Men ärligt talat hur bra mår man egentligen av det här... ?

Lyckan kommer först, vi måste finna den inre friden, den inre lyckan, lycklig ska man vara i alla stunder, vad man än gör, vad är det annars för mening med livet.

Borde inte meningen med livet vara just det, att vara lycklig alltid!!!

Sen menar jag inte att man inte ska kunna äta nåt gott till helgen, men det är sättet det ofta görs på som är oroande, ja jag har också varit där, tro mig!

Man låter sig styras av rädslor istället för kärlek, kärleken till sig själv!

Ta ansvar för din egen lycka, ditt egna liv! NU!

 

PZ

 

 

 

 

Gymma smart för tusan.

Återigen, lyssna till din kropp. Den är smart, den kan det här!

Skit i vikten, lyft rätt och bygg muskler.

Bättre lyfta lätt med korrekt teknik än att lyfta tungt med kass teknik, detta har förstås sagts 1000 gånger men det är värt att upprepas.

 

Gå in i rätt mindset, förbered kroppen på vad komma skall, fokusera på rätt muskler, stå/sitt stadigt. Fokus, fokus, fokus.

 

PZ

 

 

Vaknade till en trött kropp, som tur var så kunde denna kroppen ta sovmorgon idag.

Mycket välbehövligt.

Drog en havregrynsfrukost toppat med protein, banan och kokosmjölk. Allt för en bra laddning inför gymmet.

 

Hade ben/bröst på schemat idag. Jag älskar verkligen att träna själv, få vara ett med mitt eget sinne, sjunka in i mitt medvetande och andas genom musklerna. MEN, ibland skulle jag verkligen vilja ha en passare, så var fallet idag.

Hade bra pump i benen och kände att jag hade velat pressat mig ännu mer i knäböjen men man vill ju inte heller hamna under stången om man går för hårt ut, hehe.

Pressade ur det sista i benpressen istället med enbenspress, gillar verkligen att köra enbensgrejer!

 

Imorgon väntar en HIIT innan jobbet. Har precis kommit igång igen med det efter det allför långa sommaruppehållet, de e tungt...Skyll mig själv...

 

PZ

Det blev som det blev, som det var tänkt, oundvikligt kan man tycka.

Det var dags nu, dags att rädda världen och dess förvirrade invånare från sig själva.

Skämt åsido, fast ändå inte.

Vi måste vakna upp och lyssna till kroppen för innerst inne så vet vi, vi vet vad kroppen behöver, vad den kräver av oss för att må bra. Om du bara vågar lyssna och lita på dess röst så kommer allt bli bra. Lugnet kommer att lägga sig över ditt liv, ljuset kommer återigen att lysa. Barnet kommer att träda fram och med det kommer kärleken, kärleken till livet, kärleken till din omgivning och den största gåvan av dem alla; kärleken till DIG själv!

 

Det måste vara ett slut på människans destruktiva leverne, du vet bättre! Stanna upp och lyssna, så ska du få se! Det behöver inte vara svårare än så!

 

Tack för att du hittade hit, nu börjar vi våran vandring tillsammans mot ett bättre liv. Enade och stöttande!