Ett flow..
När jag har rätt flow på gymmet då kan man likna träningen med meditation.
Jag går in i mitt inre, andas med kroppen, hittar mig själv på ett djupare plan. Det kan låta flummigt, men det är fantastiskt. Det kan vara därför som jag gillar att träna ensam, då kan jag verkligen hitta den där platsen inom mig. Då plockar jag fram sidor hos mig som annars ligger dolt av inbillade föreställningar om mig själv.
Jag gillar det, jag blir harmonisk.
Men när jag inte når den där platsen på någon dag då tappar jag bort mig själv, huvudet blir fyllt av tankar som bara snurrar och jag glömmer bort att ge mig själv den där klappen på axeln och ett "fy fan va jag är bra", det är i dom tillfällena jag behöver stanna upp. Ge mig själv en andingspaus, se mig själv utifrån och hitta glädjen med allt. Hitta lusten, gå till gymmet, bara göra det som känns rätt. Träna det som vill tränas, då hittar jag tillbaka, då kan jag redan ut knutarna i mitt sinne och finna mig själv igen.
Nu är jag inte alltid såhär komplicerad, jag gillar faktiskt att träna ihop med andra också. Det ger andra slags kickar, dessutom kan man ju alltid lära sig massa nya saker av att träna med andra.
Sålänge jag lyssnar till min kropp och mitt inre som hela tiden ger mig signaler om vart jag borde vandra så funkar det, det handlar om en balans, hela tiden.
PZ
